lördag 24 augusti 2019

MOUNTAINBIKE XCO MASTER WORLD CHAMPIONSHIP 2019










Så var Master VM över för detta år. För mig blev det till slut en 7e plats i H45 medans Irma blev 6a i D40.

Banan var "awsum" lite Amerikansk/Canadensiskt sagt!! Det var en blandning av Sydafrikas Pietermaritzburgs switchbacks med Italienska trixiga och långa stigningar ochså Mount Saints Annes mytomspunna coola downhills. Allt detta i Svenskt sommarväder och lagom torr bana. Körmässigt succe!!!
Men garanterat syra upp övrr öronen😊

Skitkul race var det trotts att man höll på att kissa på sig av nervositet när ens namn ropsdes upp till start på franska. Den höga musiken och alla bjällror. Man kände sig som att köra upp på firstline på en världscup tävling. När musiken tystnar och bara: Dudunk, dununk hörs i högtalaren och spekern säger: 15 sek. Nu hyperventilerar man och hjärtat rusar och kroppen är inställd på 100% battle: sååå pang!!!

Nu är det bara fullgaz som gäller!!!

Jag stod i första led så jag kom iväg bra. 4a uppför backen. Halka ned till ca 9e när vi gick in på varvet men jag körde på max och var bra med. Det gick skitfort och det gällde ligga på för att inte tappa placeringar. Jag hade rygg på Nico som blev Världsmästare för några år sedan i Sydafrika. Han hade lagom fart. Jag hade gått på rött lite för länge i starten så det tog 1,5 varv innan jag kände mig fresch igen och kunde börja gasa för avancera. Så efter 2 varv då var jag on the the move!! Hade grymt bra flyt och körde riktigt fort tyckte jag. Men de flesta framflr mig körde oxå fort så tog bara några placeringar de sista varven så blev 7a. Hade verkligen gett allt och inte kroknat mot slutet så jag är jättenöjd med min körning även fast jag gärna skulle velat vara topp 5. Men nästa gång då!!! 2020 i Frankrike/ Pralope då jävlar😊😀



torsdag 22 augusti 2019

NU ÄR VI PÅ BANAN IGEN


Så var ordningen återställd. Cyklarna kom imorse (4 dagar försenade).
Det var ju inte planerat direkt så vi fick ju promenera banan några varv istället under veckan. Men idag efter monterat ihop våra underbara spark rc 900 cyklar och ätit lunch så cykla vi upp till startområdet och körde 2 varv i lagom fart. Vi satte alla linjer direkt på första varvet utan omtagning så banan är inte så svår. Men ökar man farten blir det ju svårare precis som det brukar vara.

Banan är oxå rejält kuperad men stigningarna går mer i trappform så när man rullar banan så luras man att tro att den inte är så kuperad. Det lär man märka att den är i morgon då en startloop på 1 km och 5 varv på den 4,6 tuffa banan ska köras järnet i ett svep. Det kommer bli jobbigt!! Precis som en xco rejs ska vara!!

Banan är dock jäkligt rolig att köra, så väldigt glad att vi fick hojarna i tid och kommer få köra racet. Vill ju inte vara något mer negativ nu men tyvärr så blev Irmis lite småförkyld av all stress runt detta så för henne kommer racet bli extra tufft då de där extra krafterna inte finns i kroppen. Hon kör samma distans som mig. Tufft!!

Jag startar 10:30 imorgon (16:30 swetid) och Irma 13:00 (19:00 swetid)

Nu ska vi ta det easy och ladda!! Precis som vi gör hemma.





onsdag 21 augusti 2019

EFTER REGN KOMMER SOL. VÄLL?




Inga cyklar idag heller!! Förtvivlat!! Irmis och Jag bröt ihop en gång i var idag. Jag på morgonen och Irmis på eftm. Så nu biter vi ihop ett tag igen! 

Vi har ringt och ringt och ringt. Det har lovats hit och dit men egentligen inte hänt nått med hojarna sedan de kom till Montreal  dagen efter oss. Hade vi vetat det tidigare hade vi åkt och hämtat dem. Men att få ut dem därifrån är inte så lätt då det är svårt att nå dem på telefon eller få någon kontakt. 
Nu på kvällen plinga det till i telefonen och nu är de på väg till Qubec varjefall. Så det finns lite hopp om att vi får dem imorgon fm och då är allt bra igen. Då hinner vi köra några varv på banan dagen innan precis som vi brukar göra hemma. Men vågar inte ropa hej förrän jag har cykeln framför mig.

Idag roa vi oss med att registrera oss och hämta nrlappen så det är klart. Sedan tog vi en promenad i spöregn på delar av elite VM banan. 

Shit vad TV ljuger om brantheten. När man ser på TV så kan man tycka att det där partiet kan jag nog cykla iallafall. När man ser det på riktigt undrar man: -cyklar de verkligen där!! Och fort kör de oxå!! Man blir ännu mer imponerad av eliteåkarna.

Såååå Jag är rätt nöjd med att vara masteråkare. Våra banor räcker bra🙂









FORTFARANDE TILL FOTS


Det blev en dag till fots igen då vi väntar på cyklar som inte dyker upp. Vi gick ett varv på banan igen och idag var det torrare och väldigt varmt. Såg jättekul ut att cykla där när vi titta på alla som tränade på banan. Vi träffa oxå på Nestor som jag träffat varje år på VM. Det är en skön och glad kille. Det var skoj😃att ses👌

Så förutom att vi inte har några cyklar att cykla med än så är allt kanon.
Men det är frusterande!!!!
Kommer inte cyklarna imorgon då blir jag ledsen på riktigt!! För då börjar tiden rinna iväg och det blir kanske att åka hem utan att kunnat köra.

 Finns ju ett sista minuten alternativ att hyra en cykel. Kommer inte cyklarna imorgon så blir det att fundera på. Men det är isånnafall lika med att genomföra mer än att tävla. Går liksom inte att prestera riktigt bra med en halvdann hyrcykel med helt andra vinnklar och uppsättning som sin egen cykel. Lär ju knappast vara vätska i de däcken heller utan blir att köra med slang.
Att ställa upp så i ett masterVM som man satsat på det senaste året känns lite avslaget. Känns lite som om luften ut skulle pysa ut redan innan start då...




tisdag 20 augusti 2019

VÄNTANS TIDER


Riktigt högsommar idag. Klarblå himmel och syrssorna sång hörs överallt. Det är väldigt varmt så man försöker undvika solen. Ca 26 grader. Idag är det dock torrare luft. Känns mer som en riktigt varm Svensk sommardag. Sån tur är fläcktar det lite.

Irma och jag har bara hängt vid huset då vi väntar på cyklar som vi inte har en aning om när de ska komma. Vi har ringt men baggagekontoret öppnar tydligen kl 14:00 idag. Kommer vi bara fram dit så hoppas vi få en hint om de finns i landet eller är kvar i Tyskland eller på gång hit i bil. Man är rätt maktlös.

Får vi bara lite svar om läget så tänkte vi ta en promenad igen runt banan.

Lite tröttsamt detta. För annars trivs vi bra i lägenheten och omgivningarna. Men ovissheten om cyklarna som är anledningen till att vi är här inte är på plats är frusterande...minst sagt!! Vi har ju laddat länge för detta!!

Hoppas verkligen det vänder nu så ska jag bara blogga positiva inlägg igen🙂



Förmiddagens träning fick bli bål tränäning på gräsmattan


TRACK WALK


Då vi fortfarande väntar på hojarna så gick bi banan till fots. Riktigt häftig bana med massor av switchbacks och fina stigar. Brantare uppför i verkligheten än när man sett på redbullTV.  Master banan är lite enklare än elitebanan och det svåraste trixet är uppför med en hel del sten och hala rötter. Utförspartierna är inte så svåra att köra sakta i men ökar man farten så blir det mycket svårare. En riktig kanonbana och längtar efter att få hoja på den.

Irmis fick rycka in och jobba lite oxå då en åkare snittat upp armen på ett träd och fått ett stort köttsår. Han behövde sy så han fick åka till sjukhuset sedan.

Nu är det kväll och sovdax medans det snart är morgon hemma.

Imoorn hoppas vi att turen vänt och att hojarna kommer hit.











måndag 19 augusti 2019

TID ATT BLOGGA VARJEFALL


Efter mycket om och men är vi allafall nu på plats i lägenheten Le Chaleureux som ligger ca 2 km nedanför Mount Saint anne backen och banan.
Resan hit blev förfärlig!! Detta är nog sista gången jag reser utanför Europa. Jag är verkligen ingen papperskille och då jag boka resan hit så lyckades jag missa eller dissa det där med eTA. Jag sladda in på det hemma då jag boka och vad jag minns var det så struligt att fylla i så jag gjorde väl inte rätt den gången. Och sedan fick jag för mig att jag gjort det!! Nåja gjort är ogjort och ursäkterna är många!!
Inte nog med det så hade jag missat betala för cyklarna. De var bokade men inte betalade. Det var inte billigt!! 4250:- enkel väg för hojarna. Bara att se glad ut och betala. Att vi missat att de hade annan koppling till elutagen var nu en liten detalj och det köptes in några minuter innan avgång.

När vi kom till frankfurt och skulle ta conections flightet. Fråga de om eTA nr och vi stod som frågetecken. Planet var fullbokat och skulle gå om 45 min. Vi fick sätta oss ned och börja först läsa och försöka förstå och sedan göra ansökningen och till sist förstås betala. Sen kom det ett mail med numret och det var bara visa upp ochså fick man grönt ljus. Irma hann. Inte jag, mitt mail dröjde några minuter för länge och gaten stängdes.

 Där stod vi!! Vad gör vi nu? Åker hem? Vi fick rådet att gå och boka om. Hur ska vi ha råd?

Efter köat 1:30 tim så fick vi en väldigt hjälpsam tjej som hjälpte oss och vi fick även gratis ombokning då det varit fulla flyg och en hel del strul för många. Nu fick vi springa till flyget till munchen som var i en annan del av flygplatsen. Vi hann och nu var kl 13:00 och vi hade inte ätit sedan 3:30. Flyget tog bara 35 min. Men nästa plan till montreal gick 16:00 så spring igen för att hitta. Denna gång med 30 min marginal så vi hann med en baugette och vatten.

Nu var eTA kopplat tilll passet och båda fick grönt ljus direkt och nu var det bara 7:30 tim flyg över atlanten. Planen var fulla så de platserna vi fick var långt från varandra. Jag drog som vanligt vinstlotten och fick sitta mittimellan 2 tjocka suckande medelåldets gubbar. Enda fördelen med det var att jag kände mig väldigt ung, smal och allert😄

Den resan gick ändå ok. Flygplanmaten har aldrig förut varit så god och det fanns ett stort utbud av filmer. Jag kolla på 3 långfilmer. Blandannat filmen Split den var riktigt bra. På slutet sved det i ögonen.

När vi landat och hämtade baggaget så dök såklart inte hojarna upp. Bara ställa sig i kö igen och fylla i papper så de kunde leta rätt på dem. De hitta dem och de var fortfarande i munchen och skickas med nästa plan sa de.

Bara bita ihop och ta sig till nästa kö för att få bilen. Det gick dock smidigt.

Sedan var det bara att köra de 3:30 tim bil i mörker, utan gps genom montreal. Det gick faktiskt riktigt bra...ett tag...tills klockan närma sig midnatt och vi hade varit vakna i 24 tim.. jag var så trött så jag var helt livsfarlig. Vi fick stanna och fälla ned sätena och jag somna direkt. Vakna någon tim tenare med ett ryck och undra först var jag var.  Kändes bättre efter den sömnen och vi fortsatte ända fram. Var framme vid lägenheten 2:30. Leta oss fram i mörkret och slog koden. Fel kod!! Fel igen och igen. Det tändes innanför och vi gick därifrån. Hur gör vi nu? Fick slå på telefonen och ringa hyresvärden. Inget svar. Jag maila honom. Irma börja nästan grina för 3 gången.... Helt jävla sluta var vi vid detta laget. Förberedde oss för att sova i bilen. Men då ringer hyresvärden och det hade blivit lite fel rumsnr. Fich rätt rumsnr och leta oss igen i mörkret fram och slår in koden och dörren öppnar sig!!! Yes!!! Sova!!! Snabb dusch och i säng 4:00.

Vaknar vid 7:30 och är mörbultad både psykiskt och fysiskt!! Känns som om vi drack varsin 75a igår....minns inte om vi gjorde det på slutet😄

Idag så har vi handlat mat, ätit, vilat. Det har regnat, åskat och varit lite sol. Fuktigt här och ca 24 grader.

Vi har ringt om cyklarna och fått besked om att de fortfarande är i munchen och det kan ta upp till 2 dagar innan vi får dem hit. De ringer!!!

Så lite tungt just nu!!! Jättesugen på att få cykla banan men är lite låst kan man säga. Nu ska vi strax ta en promenad runt banan ivarjefall så vi får se den. Sen är det bara hoppas på tur att få hit cyklarna i tid.

...tur brukar man ju ha.... 🙂

Kan ju alltid skylla på som Stefan brukar reta mig att.... Jag brkar säga: jag har sån jävla otur!!! 😄😀😄😀