Njaa...2022 går hittills väldigt trögt för mig. Många år sedan det var så kämpigt under en längre tid. Inte orkat blogga något då det inte hänt något roligt men idag hade jag inget annat att göra så passar på skriva några rader så jag kan titta tillbaka och komma ihåg sämre tider.
Jag försöker underhålla träningen på trainern och ett eller två distanspass i veckan på gamle vinterhojen som de lämna kvar så det blir iallafall lika många timmar i veckan på cykel som innan de stal cyklarna. Men just nu har vi vuxna i familjen övertagit en kraftig förkylning som barnen redan blivit friska ifrån. Så lite extra trist och tråkigt för tillfället och att vädret visar upp sin sämsta vårsida just nu bättrar inte på humöret direkt.
Annars kämpar vi vidare med försäkringsbolaget om att försöka få ut något för våra cyklar som vi blev bestulna på. De verkar inte ha någon brådska med vårat ärende och det är tungt då mountainbike liksom är mitt liv. Det är det jag tycker är roligt i livet. Så allt står liksom stilla tills jag/vi får besked om vad vi har för medel att återställa cykelförlusterna med.
Sån tur var så fick vi tag i en superfin hoj för en human slant till Simon av en cykelkompis så nu har iallafall simon en hoj att träna på.
Jag väntar och väntar på en hoj jag beställde redan i höstas men den verkar dröja och hur jag ska ha råd att uppgradera den till samma nivå som min förra tävlingahoj hänger oxå på vad vi får tillbaka. Så väldigt låst läge just nu.
Hoppas nästa blogginlägg går i positiv anda och vinden har vänt och det är friskt, soligt, varmare och cykligt.
