Starten har gått på Tour Modeens mtb xc race. En hel del regnande i sommar hade gjort banan lite blötare än förra året men ingen fara o färde. Denna dag sken solen och det var ett riktigt stort gäng cyklister som ville slåss om medaljerna. De stora skarorna cyklister bestod mest av ungdommar medans vuxnklasserna var lite glesa. Mest bedrövliga var väl att det inte var med en enda elitåkare i verken dam eller herr klassen. Annars var det bara kul och bra allting.
När starten gick så fick jag en skaplig start och var med hyfsat direkt. Efter det andra skogspartiet var jag uppe i täten och försökte köra på allt jag hade. Den enda som följde ganska så lätt var Tommy Olsson. Efter varvningen så släppte jag upp Tommy i täten för att försöka få lite andrum men jag fick bita i för att hänga med och rätt som det var så hade jag tappat några sek och vid varvningen till sista varvet var jag 15 sek efter. Försökte trycka på men det hände inte mycket i benen denna dag heller. Precis som i torsdags så fick jag slösa rejält på kraften för att hålla ett skapligt tempo och vipps så tar snabbenergin slut och psyket gör att man går ned i puls och sen...... sen kommer vargarna. Magnus Pedersen svischa förbi och jag kunde inte följa alls. Sån tur var så var det inte långt kvar till mål och jag kunde ta mig in som 2:a i H-40 och 3:a totalt för de som körde 3 varv på banan.
1a blev Magnus Pedersen, jag var 2a och Dick Samuelsson var 3a i H-40 klassen idag. RESULTAT HÄR:
Hela familjen var på plats idag och heja på och det var skoj. Men det var inte lika kul när vi skulle åka hem med två trötta, skrikiga och sura barn. Det tar 2 tim till Kungsör från Norrtälje. När vi åkte hem höll vi på i 4,5 tim för att komma hem. Ett tag trodde vi inte vi skulle komma hem denna dag. Värsta var nog när Irma körde bilen och jag satt i mitten i bak och var tvungen att prata och gulla med Simon för att han inte skulle bryta ihop och på andra sidan satt Iza och sparka och skrek om vartannat och Billy ringde och jag försökte höra vad han sa och precis då fick jag kramp i baksidan i låret och var tvungen att släppa på bältet och sträcka ut benen mitt i bilen. Både Irma och jag började hysteriskt skrattgråta så vi höll på att köra av vägen. Inte alltid så kul med barn inte....
