Så var SM XCO Östersund historia!!! Och det med lite kluvna känslor.
Jag var laddad till tiotusen och hade förberett mig (och Irma) mycket bra (tycker vi båda).
Vi har ju tränat väldigt bra och tränat på tekniken och hopp i massor. När vi provkörde banan på lördag kväll så satt oxå tekniken där den skulle. Detta år hoppa vi alla hopp och det stora hoppet var höjdpunkten på banan. Jätteskoj!! Även övriga banan var lite mer tillkörd än förra året och riktigt kul att flowa runt på i maklig takt.
Men jag förstod att börjar man gasa på denna bana som är väldigt flack för att vara en SM XCO bana då gäller det att ha slätdrag. Ingen klättar bana direkt.
Men är man bra så ska man klara alla underlag och kuperingar eller icke kuperingar.
Tyvärr för min del är jag kass på slätdrag!! Det vet jag sedan gammalt!! Tillochmed lvg åkarna hemma har påpekat det för länge sedan att -Det är synd att Gunnar som är rätt stark inte har något bra slätdrag😊
Kände redan från start att idag måste jag gräva djupt. Hamna en bit ned i början men kriga mig långsamt uppåt i fältet men inte gick det lätt inte... Det sved i benen då man fick veva järnet både uppför och nedför. Man fick inte mycket mickrovila.
Så rejset gjorde ont från start till mål och de i täten drog ifrån mer och mer. Jag kriga mig fram till en 4e plats och det var precis dit jag orka idag. Inte direkt nöjd med det men var samtidigt inte bättre än så.
Irma däremot körde väldigt fort och stabilt även fast banan inte passa henne perfekt heller. Hon körde till sig en mycket fin bronsmedalj i D40 och räddade familjeäran👍💪💯😊❤️
Nedan lite blandade bilder på Irma och mig.
