Så var Master VM över för detta år. För mig blev det till slut en 7e plats i H45 medans Irma blev 6a i D40.
Banan var "awsum" lite Amerikansk/Canadensiskt sagt!! Det var en blandning av Sydafrikas Pietermaritzburgs switchbacks med Italienska trixiga och långa stigningar ochså Mount Saints Annes mytomspunna coola downhills. Allt detta i Svenskt sommarväder och lagom torr bana. Körmässigt succe!!!
Men garanterat syra upp övrr öronen😊
Skitkul race var det trotts att man höll på att kissa på sig av nervositet när ens namn ropsdes upp till start på franska. Den höga musiken och alla bjällror. Man kände sig som att köra upp på firstline på en världscup tävling. När musiken tystnar och bara: Dudunk, dununk hörs i högtalaren och spekern säger: 15 sek. Nu hyperventilerar man och hjärtat rusar och kroppen är inställd på 100% battle: sååå pang!!!
Nu är det bara fullgaz som gäller!!!
Jag stod i första led så jag kom iväg bra. 4a uppför backen. Halka ned till ca 9e när vi gick in på varvet men jag körde på max och var bra med. Det gick skitfort och det gällde ligga på för att inte tappa placeringar. Jag hade rygg på Nico som blev Världsmästare för några år sedan i Sydafrika. Han hade lagom fart. Jag hade gått på rött lite för länge i starten så det tog 1,5 varv innan jag kände mig fresch igen och kunde börja gasa för avancera. Så efter 2 varv då var jag on the the move!! Hade grymt bra flyt och körde riktigt fort tyckte jag. Men de flesta framflr mig körde oxå fort så tog bara några placeringar de sista varven så blev 7a. Hade verkligen gett allt och inte kroknat mot slutet så jag är jättenöjd med min körning även fast jag gärna skulle velat vara topp 5. Men nästa gång då!!! 2020 i Frankrike/ Pralope då jävlar😊😀
