Så känns livet mången gånger men det händer lite då och då att man tror man har koll, sen händer något och man e tillbaka på noll igen. Just nu är jag på noll vad det gäller träning. Många, många veckor sedan jag nollade träningstimmar en hel vecka. Det var nog när jag blev sjuk på gran canaria för 3 år sedan. Nu är jag där igen. Har varit riktigt dunder förkyld i en hel vecka nu. Hela familjen är förkylda och Iza har haft feber och snoret har runnit. Jag har klarat mig från feber men snoret rinner. Irma har mest haft ont i halsen. Men Irmis var så pass pigg idag att hon prova köra halvägs upp till Alp d huez på Fortiusen innan hon gav upp, inte den bästa backen att starta med från varit förkyld. Jag hjälpte avensjukt henne igång då hon ej kört det förut (inte jag heller). Solen var framme på förmiddagen så hela gänget samt gråben var ute på en promenad och jag hade spaden med mig och passa på att dränera lite på vägen medans Iza avensjukt titta på när jag grävde. När vi lunchat så hade solen försvunnit och grå dimma svepit in och omfamnat hela varan kulle. Iza och Irmis hade somnat sött medans jag satte mig framför datorn för börja arbeta med mitt hemsida-framtidsproject och uppdatera bloggen.
