GOTT NYTT ÅR

En liten samling film snuttar från Gunnar värld 2008

GOTT NYTT ÅR

&

GOD FORTSÄTTNING 2009

FUKTANSVÄRD MJÖLKSYRA

He he he... Roligaste filmen hittils!!! Från trettondagscupen januari 2008

Efterpratet kan man ha riktigt kul åt. Att jag kan vara så tjatig och tjatig...

ÄNTLIGEN BRA IS

Äntligen så låg kyrksjön med ett is täcke som en spegel och 5 cm tjock blev isen på bara 3 dygn. Hur underbart som helst att glida omkring. Första gången jag åkte runt hela sjön.

Hur skoj som helst!!!

På fm så hann man med ett 2 timmars cykelpass oxå. Känns riktigt segt efter förkylningen men Coffee Cup banan är nu klar och jag ska lägga ut en film snutt på Coffee Cup sidan på hur banan ser ut.

COL DE BRAUS

3:e filmen från Nice 2008.

Förkylningen börjar släppa och imoorn tänkte jag cykla en kortis. Sen blir det nog en sväng långfärdskrisko då småsjöarna isar ligger med ca 5 cm tjockt is täcke nu. Åkte på kyrksjön en sväng idag på efm.

BASSO

Det är juldagen och fortfarande så är jag ganska hängig. Snor och en rejäl rethosta har tagit över från halsont och frossa. Känns iallafall något bättre nu än igår.

Vi tog en promenad ute i solen mitt på dagen och hela familjen var med och promenera. Katterna Lilleman och Gråben trava snällt efter oss medans Basso for kors och tvärs över stigen och skulle genskjuta oss överallt. Vipps så var hon uppe i ett träd och titta ned på oss innan hon bestämde sig för att attackera oss från buskarna istället. Fint väder idag. Trist man inte kan cykla. Men mer sugen blir man då man måste hålla sig ifrån cykeln några dagar.

GOURDON NICE FRANCE

TOMTE NAKEN CHOCK

Jaha... Vad ska man göra för att chocka eller få sina egna endorfin nivåer högre när man inte kan träna på någon vecka. JOOOO JA VET!!!! Jag klär av mig naken och har bara tomteluvan på och dansar lite techno runt granen.. he he he..

Det var lite kul iallafall, ett tag....

Denna jul blev det ingen cykling trotts många lediga dagar. Megaförkylningen ORVAR slog till torsdagen innan jul och däckade hela familjen utom Iza som var piggare än någonsin och körde slut på den sista energin som var kvar efter att snörvlat, hostat och frossat. Sån tur var så var både jag och Irmis sjuka så vi kunde sitta och oja oss om hur dåliga vi var. Det var mest jag som ojade.

GOD JUL

Skriver igen när man e piggare!!!

FRANKRIKE / NICE

FRANKRIKE / NICE

Snart åker vi dit igen, kolla på inspirations filmen av mig!!!

MIN ANDRA VIDEOFILM

EGYPT

MINA MINNEN STÅR I RUINER

Kom inte på något att skriva så jag tänkte att jag gör en liten tillbaka blick. Några ovanliga bilder på mig men de har passerat 10 års gränsen. Det första kanske inte har det då det är från 1999, Stefan, jag och Martin var på GC och firade millenium skiftet.

Jorå!!! Visst har jag varit ute och festat jag med när jag var yngre!!! Något jag håller mig ifrån numer då det är så många som ändå gör det bättre än mig. En kryssning på viking line någon gång på 90-talet.

Seriösare bild här nedan. Jag och Per M är med i Team Kuwahara och är på träningsläger på GC. 1995 är väl året.

Götapokalen 1990. Jag var 19 år och var rätt bra på sporten enduro.

1987 tror jag och det är en av de första endurotävlingarna jag kör. Skitigt som F... Minns att jag var såå trött och hade ont i magen efter racet så jag inte kunde äta något. Helt slut med andra ord.

SHIT STEFAN VIkkEN OTUR

Härligt snölandskap när coffee cup III gick i Sala på luciadagen. 10 cm snö ha de fallit dagen innan racet och temperaturen hade sjunkit till -4 grader.

Hemma i Lönnsvik var det +2 grader och moln när vi på tidigt på morgonen plöjde genom 20 cm vatten på våran väg mot Sala. Det var lite skillnad på 13,5 mil som det på väder mellan Lönnsvik och Sala. Väl uppe så fick Thea ta hand om Iza hemma hos Tommy Ohlsson så både Irmis och jag kunnde köra racet.

Racet starta mitt på dagen efter ett mastervarv. Inget svårt att hitta då det bara var att följa Tommys skottade bana på 2,5 km, den kördes 6 varv. Irmis körde kanon bra och var med oss gubbar i något varv.

Själv la jag mig som vanligt lite av aktande och väntade på att de i täten skulle göra lite misstag så jag kunde köra förbi på den smala stigen. Istället var det jag som strula till det och tappa kedjan 2 gånger i tät följd, bidde till att köra på mellanklingan för att inte strula mer. Men jag fick upp tempot ordentligt efter strulet och gick i kapp täten och om på 4:e varvet sedan körde jag på och vann med 50 sek före Tommy. Per Kumlin gick som vanligt ut hårt och krokna medans Joachim Lyth körde bättre och bättre och var strax bakom Tommy i mål. Kul race var det iallfall trotts lite tunt startfält men träningen blev suverän. God fika med kaffe och lussebullar hemma hos Tommy efteråt innan vi åkte hem igen.

SE BILDER OCH RESULTAT HÄR.

Söndagen bjöd på åter igen 4 varma plusgrader och gråväder. Ett distans pass på 4 tim 15 min blev det idag, 11 mil hann vi på den sträckan och 133 i medelpuls / 72%. Fikat blev i Älmsta på Ica tillsammans med Peter Lindqvist. Robert Jonsson och Peter Värnqvist skippa fikat som vanligt då de alltid är tidspressade. Trist!!!

Min plastbror Stefan Larsson är på Lanzarote för en veckas sol och bad men idag fick jag mess från honom när han näst intill satt och grina på hotell rummet då det regnat i 3 dagar där sen han kom dit!!! Shit alltså!!! Otur!!! Hellre regn här än regn när man ska bada och sola. Lider lite med han och Malin.

FÖLJ STEFANS VÄDER PÅ WEBCAM LANZAROTE!!!

MAGISKT

Det var torsdag kväll och jag hade precis cyklat hem från jobbet. Klivit innanför dörren. Gosat med Iza och pussat på Irmis.

Innan middagen satte jag mig på trainern och brände av ett 20/40 sek * 15 ggr och 2 set, totalt 45 min.

Kort men intensivt.

I högtalarna hördes Funk D´void med Vacchi och Adamson referat från touren inmixat i musiken. Discobollen kastade tillbaks små rektanglar av ljus på väggarna, runt, runt, runt... och svetten lackade på min nästan nakna kropp. Andhämtningen var snabb och hård. Adrenalinet pumpade i benmusklerna och jag körde mot de bästa på touren!!!

Magiskt!!!

VÅREN VAR ÄR DU

DET ÄR JU SÅ HÄR DET SKA VARA NÄR MAN BOR I HUS PÅ LANDET. HAR NÄSTAN GLÖMT HUR DET KAN VARA I DENNA MÖRKA, GRÅA OCH BLÖTA TID. TUR MAN FILMAT LITE SÅ MAN HAR NÅGOT ATT SE FRAM EMOT: VÅREN!!!!!!

SVAGHETSTECKEN & AVUNDSJUKA

I onsdagsklubben har deltagarna definitivt blivit tunnare. Både till vikten och antal om man jämför med förra året. Färre som tar sig ledigt för att cykla, färre som överhuvudtaget håller på med cykling. Ingen bulle, mazarin eller coca cola. Men jag har inte tröttnat än och vikten är ju mindre än förra året så denna molniga, regniga och kalla onsdag så satte jag mig på cykeln och avverka 8 mil på blandade vägar i roslagen. Fikat blev på Rimbobiten i Rimbo. Benen var trötta efter gårdagens intervallpass så medelpulsen blev bara 122 = 65% av max. Fikat smakade gott denna dag men jag satt inte så länge då det inte är lika kul att fika när man är själv. När jag kom hem så gick jag en sväng med Iza i selen och vi kolla in vägen till oss. Nu har vattnet sjunkit rejält men inte så mycket att bilen tar sig fram. Tyvärr så regnar det ju oxå idag och de lovar mer regn i veckan. Vi får se hur det blir men det skulle vara skönt att komma fram med bilen då det är Coffee cup i Sala på Lördag. Lastningen blir lite omständig om vi måste gå 1,5 km med grejerna till bilen.

Är riktigt avundsjuk på SL och Sambo som beger sig till sydligare breddgrader på fredag. Skulle behöva lite ljusterapi nu. Det gråa vädret tär på psyket. Hade varit mycket bättre med vit, ljus snö. Nu ska jag läsa lite tidningar och vila lite. Jag har blödigt så mycket näsblod sista tiden. Är det ett svaghets tecken måntro eller bara torr luft!!?? Torr luft i detta regnande!!?? Nåja!! Bara att kämpa vidare. Intervall träning imoorn med efter jobbet!!!

GRÅ GRÅARE GRÅAST

Lördagen bjöd på regn. På träningsprogramet stod det distans cykling så det var bara att ge sig ut. 3 tim 15 min var jag ute och det var +2 grader och regnigt hela passet, sämsta tänkbara väder. Men det stärker. Värsta motståndet denna dag på passet var vätan = kylan och trotts att jag bytte vantar efter en liten vurpa på glans is då jag kört halva passet så frös jag när jag närmade mig 3 timmar. Ingen fika detta pass men storfika när jag kom hem med bullar och godis!! mums!!

Söndagen bjöd fortfarande på gråväder men inget regn. Irmis tur att köra distans pass så jag gick långpass med Iza i skogen, sedan lite småfix med huset och senare på efm så var det dax för 4*4 90-95 % intervallerna på trainern i cykelförådet.
93%, 93%, 92% och 94% var resultatet efter de svinjobbiga intervallerna. Det gjorde ont men jag kom upp i % iallfall och det är jag nöjd med. Bara 6:45 tim denna vecka då jag haft ryggont halva veckan men det är bra nu.

Totalt efter 6 veckor ligger jag på 9 timmar i snitt. Det är 3 timmar sämre än förra året men då har jag en veckas sjukdom inräknad och en vecka yttre omständigheter, snöovädret med 80 cm snö som sedan blivit till 80 cm vatten på våran väg. Vi är just nu isolerade från omvärldens biltrafik... Ganska så skönt men lite omständigt. Ryggont denna vecka var lite för mycket men inget man kan göra något åt. Jag får vara glad att ryggen är bättre igen och jag kan träna för fullt. Däremot började jag planenligt med 3 st intervaller i veckan from december och 3 intervallpass har jag hunnit med denna vecka även fast de inte legat optimalt i schemat.

IZA ÖVAR PINCETTGREPPET

FÖR VEM SOM HELST ÄR JAG INGENTING

Först var det näst intill en meter snö. Sen blev det blåsigt, några plusgrader och den lilla tjäle som fanns gick ur och det blev samtidigt vårflod allt hände mellan den lördagen den 22/11 och den 3 december.

Vår väg finns just nu inte mer.

Där vägen fanns är det nu en sjö som heter kyrksjön men under sjön finns vägen och håller man blicken långt fram och kör rakt så träffar man den förhoppningsvis och man kan ta sig framåt, iallafall med en cykel än så länge. Jag lyfter blicken och tittat långt fram...

...Vattnet porlar i översvämmade diken och där det fortfarande går att dränera vatten så borrar jag ned klacken på stöveln och medans iza tittar ned från selen framför mig och undrar vad jag gör så går hjärnan i någon halv-koma-dvala och nya funderingar blandas med gamla minnen.

Under en sekvens tänker jag tillbaka på min uppväxtplats utlunda och när Henrik Ohlsson och jag lekte i stordiket och höll på som jag gjorde nu. Gjorde kanaler för att leda vattnet i nya riktningar. Nästan samtidigt suddas det första minnet ut och jag åker enduro på en av mina första race och jag är 16 år och det är så skitigt att jag kör fast nästan hela tiden. Jag känner plötsligt ett infall av hopplöshet och ge upp känsla. Då svichar minnet av att jag aldrig fått träffa min riktiga far i livet någongång, nu är det för sent för han är död. Precis som Martin Östberg. Sorg ett tag. Iza knorrar till och jag ändrar läge och knäet hoppar ur led, igen. Shit hur får jag det i läge med Iza i selen.

Efter 4-5 min har jag lirkat knäleden i läge och knäet är lagat. Måste räta på mig så inte mitt ryggont blir värre nu när man bär på 10 extra kilo i selen. Tur att ryggen är bättre då jag varit nere för räkning i 2 dagar för mitt stora diskbråck slitit upp av all snölöpning och snöskottning förra veckan. Men idag var jag bättre igen och kom upp på cykeln och kunde sån tur var köra 8*6 min 80-85% passet i lite drygt en timme. Hade inte det gått hade jag blivit ännu mer deppig. Men så skingras molnen en aning och en strimma solsken letar sig ned mot vattenytan och direkt cyklar jag långt uppe i bergen med bara min egen andhämtning som stör det tysta vackra landskapet. Svetten rinner ned för mina solbrända armar och jag ser Mikael Johansson stanna i slutet av nedfarten, tänker att det där har han inte råd med, nu har jag en chans. Trycker på allt jag har hör mitt namn ropas av spekern. Fokus. Möter Mikael och uppskattar att luckan är minst 30 sek. Sista varvet går jag på adrenalin och är nästan inte trött förrän den nästa sista backen då är jag bara tvungen att titta bakåt och det är faktiskt tomt. Jag kanske missat honom. Är inte ens riktig säker på upploppet, inte ens när jag gått i mål. Skönt minne. För de som cyklar i veteran är jag en mästare men för vem som helst är jag ingenting...

För vem som helst är jag ingenting, för vem som helst är jag. Sjöng "Cardigans" gittarist i sitt solo project "Paus". För vem som helst är jag ingenting träffar bra. Ett av en miljon exempel inom ämnet var när det var en skiddag på intersport för en vecka sedan. På den skidträffen jobbade just denna dag två veteranmästare. Jag själv mästare i MTB XC H30 2008 och LVG LINJE H-35 2008 mäsataren Christer Lindström. Men vem visste det förutom vi!? Ingen. Nu var vi ioförsig bara veteranmästare men för vem som helst är vi ingenting.....

Det mörknar fort nu medans Iza och jag sakta går upp mot huset, Gråben trippar före och Basso svichar över vägen med ett huj, lilleman sitter på trappan och jamar och Irmis är i Norrtälje och kör sitt spiningpass.

För vem som helst är jag ingenting men för min familj är jag. Tänker jag och smeker Gråben som kurrar högt.