onsdag 23 januari 2019

VALLEY OF THE TEARS



 Idag blev det ett ensampass i en miljö där det var få cyklister. Även få bilar och det var skönt. Körde längst med kusten till mogan. Sedan fortsatte jag vägen mot san nikolas. Tog ca 2:30 tim dit. Och det är nu det tuffa börjar.  Lite dålig asfalt och branta serpentiner upp till tårarnas stigning. Där blev det som åka in i en vägg. Brutalt brant och trots 34/34 drevat som lägst så leta man lättare växlar. Fick bryta mig uppför en bra bit innan det blev lite mer oväxlande brant och brutalt brant. Vär rätt trött ett tag men drog en cola och fick lite godis av några snälla svenskar som stod och heja på lite spontant.  Blev en pratstund och det visade sig att vi hade gemensamma bekanta. Sånt händer bara där man minst anar det.

Fortsatte uppför och efter ca 4:45 tim var jag uppe på toppen. Sedan på med jacka och utför till varmare san bartelome. Där blev det gofika. Sen bar det utför igen mot maspalomas. Blev 6 tim och 12,5 mil och dryga 3700 höjdmeter. Så nu e jag lite trött.