Så var en epok slut. Det var stålepoken. Min underbara stålram gick av i lördags efter att varit en riktig trokänare i ett antal år. Det var den ramen jag vann SM guldet med förra året och iår har jag haft den som träningscykel då titanram tagit över tävlingsracecen.Känns ändå lite vemodigt då jag verkligen trivts med cykeln. Det är svårt att få tag i stålramar nuförtiden men jag ska göra ett försök att få tag i en likadan stålram.
Istället fick jag ta min vintercykelram. Jag flytta över alla grejer till indian fire alu ramen och tänker ha den som träningcykel. Skönt när man håller sig till samma märke och samma geometri, bara att flytta över utan att behöva byta hälften av grejerna. Det är mumma det.
Tog några timmar så stod cykel där klar att köras. XT.utr men stelgaffel i fram.Idag så körde jag ett distanspass på cykeln och den funka kanon. Det är dock en 17" ram och på titancykeln har jag 19,5" så för att få någorlunda samma sittställning så måste jag ha en lång styrstam samt dra tillbaka sadeln max. Inte helt optimalt då jag hamnar lite annorlunda över vevpartiet. Måste få tag i en 19" ram så småningom. Men det funkar.
Imorgon blir det sista träningen (träningsrace) innan Svenskacupen i Borås. Då kör jag alucykeln för att inte slita på XTR-delarna som sitter på den outslitliga MARIN titanramen.
