STÄNDIG KÄNSLA / Perpetual emotion
Vindpusten virvlar upp sandkornen till ett sandmoln. Virveln tar sig snabbt fram och lämnar inget spår efter sig. Jag tittar ned för att sedan titta upp igen och framför mig tornar berget upp sig långt bort i fjärran. Landskapet fram till berget ser slätt ut. Men jag vet hur inbjudande naturen kan vara på håll. Vid en närmare titt så döljer sig raviner, stup och snår. Jag tittar på klockan; 12:06. Jag är sen. Jag som brukar passa tider är sen nu igen. Ingen tid att förlora. Jag traskar iväg. Känner ryggsäcken börjar skava lite här och där men jag är fokuserad. Innan mörkret kommer ska jag vara vid bergets fot.
Doften av Orient slår mig som en blixt i sinnet. Förbi flimrar blommor, färger, skog, ljud, människor, sten, betong och bilar. Storstad blandat med det ljuva landet. Det är varmt. Tittar åt vänster och ser en sjö breda ut sig. Vattnet skimrar från klarblått till silver. Precis som vinden gör sandmoln av sanden sätter vinden vattnet i rörelse och små, små vågor blir till silverpärlor. Bländande och ljuvligt. För en stund blir jag stillastående och finner för en mikro sekund plötslig sinnesro och ett stort lugn. När jag försöker fånga känslan och konservera den är den lika plötsligt borta. Underbart är kort. Det är iallafall något som är helt sant tänker jag….. /gt 2010
