I skrivande stund sitter man i sin stuga mitt i skogen, mitt i mörkret och mitt på kvällen. Ute blåser en snål nordost vind, tempraturen ligger runt -1 grad och det är lite, lite frosthaltvitt på vägarna.
Tankarna börjar flytta söderut och minnena från Italien, Gran Canaria, Teneriffe, Mallorca och Kreta börja spöka i mitt innre. Det är de platser utomlands jag rullat mil efter mil och verkligen börjat älska cykel och cyklingen passionerat.
Jag minns första gången utomlands då jag, Stefan och Pär åkte ned till Gran Canaria. Det var den 11 januari 1995 som oskulden togs från oss oerfarna cyklister. Oerfarna på bergen iallfall. För cyklat hade vi åtminstone gjort i 1,5 år och både Pär och jag ingick i Team Kuwahara det året och vi tyckte vi cyklat överallt och sett alla vägar.....
....Första passet och första stigningen upp i bergen från San Augustin ,mot fataga minns jag att vi stannande och skrattade och skojade om att det var lite, lite längre än bergsbacken hemma och jag fnissade för mig själv när jag trampade uppför, tog kurva efter kurva och backen tog ju aldrig slut, det var fascinerande och så jäkla roligt.....så det måste väl vara där någonstans jag blev kär....kär i cykeln och cyklingen....
Men för länge sedan, långt innan cyklingens tid för mig var det motorcyklar jag älskade men den historian tar jag en annan gång.
Men för länge sedan, långt innan cyklingens tid för mig var det motorcyklar jag älskade men den historian tar jag en annan gång.
