LINEUP START H-35 MASTER VM XC MOUNTAINBIKE
Kontrasten var stor när man på tisdagsmorgonen vaknade upp och gjorde frukost tidigt till familjen. Vinkade hejdå åt Irmis som cyklade till jobbet och tog iza med mig till bilbesiktningen och sen vidare för inskolning på dagis för Iza. Dagen innan vaknade man upp ledbruten i en by som heter St Etienne i Franska alperna. Dagen innan det hade man kämpat stenhårt mot en flock vargar, brutal terräng, höga berg och mot solens heta strålar på mountainbike master VM i Praloup i Frankrike.
Redan på Svealandsmästerskapen var jag smått hängig men körde bra på det racet ändå. Hängigheten följde med mig ända till VM helgen. Så när jag klev på planet i fredags var jag livrädd för att vakna upp med halsont eller något liknande. Efter en lång resdag på fredagen över och imellan alpernas toppar nådde vi Barcelennette där vi bodde under helgen. Vaknade upp på lördagen och jag kände mig bra. Upp till tävlingsplatsen och körde banan. Var helt knäckt efter det då jag var helt ställd över de fruktansvärda nedfarterna. Det var 3 partier som jag inte grejade. Det var ioför sig en kort sträcka med tanke på längden på banan men det var utför och cykla man här så tjäna man många sekunder, flyt och självförtroende. Men jag grejade det inte och kände mig helt värdelös. Uppför var det långt och brant, men det kom inte som någon överraskning och jag tyckte jag hade bra ben och körde kontrollerat på låga växlar och här var det bara att kämpapå. På tävlingsdagen vakna jag med en lättnad att nu kommer jag iallafall att kunna köra racet. Jag är frisk!!!Väl på tävlingsområdet så bytte jag om och gjorde de vanliga rutinerna före ett lopp. När det var ca 1 tim till start rulla jag iväg och titta på när Ulf kom i mål. Ulf var 7:a och lite besviken och mycket trött och önskade inte ett varv till på banan. Jag blev ännu räddare då jag insåg att Ulf som är bättre än mig och kört i elitklassen i början av säsongen är helslut efter 4 varv och jag ska köra 5 varv. Shit!!! Rullar iväg och möter Tulli som frågar om jag kollat vilket led jag står i. Nää!! Svarar jag!! Visste inte att man kunde kolla det iförväg. Åkte ned till turistbyrån där office var och tittade. Fick leta ett tag innan jag hitta lappen. Led 8:a..... Men shit!!! Därifrån är jag helrökt!!! Upp till Ulf som var mycket hjälpsam och tog mig till kommissarien som hade respekt för Ulf efter ett liknade inträffande 2 år tidigare då Ulf vann. Bra för mig denna gång!! Kommissarien sa: säg bara till mig så fixar jag det!!! Jaha.. tänkte man... sure!!!
När det var dax att line upp så åkte jag fram till första led och blev såklart stoppad. Men kommissarien var där och vinka fram mig, flyttade på en förare från första led och placera in mig där istället. Oj!!! Tänkte jag, är det så här det går till!!! he he he... Kanon!!!
En snygg tjej korsar gåendes framför vårat startled med en 3 min skylt, sedan en 2 min skylt sedan en 1 min skylt, 30 sek, 15 sek. Musiken dundrar i högtalarna och speakern höjer rösten. Precis som på supercross!!!, hinner jag tänka innan skottet smäller av och 85 cyklister kastar sig iväg mot stupen. Jag får en kanon start och ligger runt 6-7 plats. Blir hela första halva varvet passerad av en och en lite då och då tills jag ligger runt 23-24 plats. Sen kommer ingen mer. Nu var det ganska så utspritt redan på den mycket tuffa banan. Jag kom in i racet på slutet av första varvet efter att gått på rött lite här och där efter start. Det går inte att gå på rött i dessa backar. Man har en fart och den farten försöker man hålla utan att tappa till mål. Tyvärr tappa jag lite för mycket utför här och där annars gjorde jag ett kanon lopp. Kände först på 5:e varvet att det börja nypa i låren och precis när jag nådde högsta punkten i sista uppförsbacken slog krampen till i högerlår. Jag skrek och pressa ut benet, haltsprang några meter och sedan stod jag upp sista backen utför och gick i mål med gråten i halsen. Helt slut fysiskt, helt slut mentalt att det var över och mycket nöjd att jag kom runt, inte slog ihjäl mig, ryggen höll, ingen punka, cykeln funka perfekt hela loppet inte ens en felväxling i de tvära upp och ned kurvorna.
En 18:e plats!!!!.... så bra var jag denna dag, detta år. Jag hade 180 i maxpuls och 169 i medelpuls. Så högt som jag kan ligga i 2 timmar och 29 min. Bättre än så är jag inte!!!
Men.....
Redan på sena eftermiddagen börja jag bli sugen på att cykla igen då vi åkte med bil mot Nice. Över Col de la Bonette och körde i serpentinsvängarna på 2800möh.....Stannade och fikade i en bergsluttning och tittade ut mot det fantastiska landskapet.
Fasen va synd att VM inte går i Europa nästa år, då hade jag kört igen. Kanske kör jag i 40 klassen nästa gång VM går i Europa. Brasilien åker jag inte ens till ifall jag skulle ha turen att vinna SM en gång till.
ROLIGARE FRÅN VM LÄS MIN MEKANIKER; LANGARE; SUPORTER OCH BROR STEFAN LARSSONS BLOGG:
