torsdag 13 september 2012

SÅ NÄRA DUBAI MAN KAN KOMMA

 Inatt regnade det och åskade en hel del så vi sköt på träningen på banan till eftermiddagen. Samuel är illa däran i sin höft och tog en taxi in till stan för att uppsöka kiropraktor. Han kan cykla lätt men knappt gå och han kan heller inte ta i på cykligen. Stackaren. Hoppas han kan starta på Söndag.
Benny och Gertrud är bra idag och de har tränat på banan. Något matta var det efter gårdagens magproblem men hoppet har tänts igen på världsmästarna.
Tommy och jag tog linbanan in till stan på fm. En riktigt härlig och spännande färd att sitta högt uppe i luften över djungeln och se långt, långt. Lite coolt faktiskt och något man ej gör så ofta i sitt liv om man inte är downhillare.

 Staden Balneario Camboriu är lite som en mini kopia av Dubai. Plötsligt dyker det bara upp en rymdstation mitt i ingenstans  Höga vräkiga byggnader där hälften stor under byggnation. Annars som vilken stad som helst. Bullrigt, mycket bilar, affärer och restauranger. Allt i en salig blandning. Det jag gilal mest var Gran Canaria stranden som var jättelång med fin sand. En riktig jogg och promenad strand.
 De höga byggnaderna når nästan molnen. Så känns det nedifrån. Konstigt att de inte blåser omkull.

Bakom de stora höghusen så är det djungel landskap direkt. Floder som rinner ut i havet och små hus men mest ogenomtränglig djungel.


På eftm så åkte Tommy och jag till banan. Jag körde 2 varv i lugnare tempo. Fast även när man kör lugnt på banan får man ta i på några partier för att ta sig uppför. Men kroppen och benen kändes frescha idag och det känns som om jag blir bättre och bättre dag för dag. 
Jag kör stabilt och hyfsat fort utför men även fast de är långa utför så kommer detta race defenitivt avgöras i de 24% branta och långa stigningarna. Lätt att få panik om man inte hänger med.
Men som min coatch Stefan Larsson sa till mig: 
Skit i paniken - satsa på rytmen - det är det som är medicinen.
Det bli Gunnars VM ramsa in my mind.