Det tär verkligen på krafterna att prestera på cykeln efter en arbetsdag men oftast går det rätt bra ändå och efteråt finns där en liten lycka, iallafall när det går bra eller som man tänkt.
Gårdagens pass I slalombacken satte sina spår i benen men det kändes ändå rätt bra idag så jag sikta åter igen högt och körde mot rekord tid på special 4-orna-upp mot col du solour. (Tur man har tacx trainern så man kan race mot sig själv).
Det kändes bra hela vägen men kostade betydligt mer plåga än sist jag var uppe runt bästa tiderna. Tappa lite mot slutet men slog bästa tiden med ynka 1 sekund och jag ramla nästan av trainern så som jag fick kämpa den sista minuten mot målet. Men nu känns lyckan litegrann:-) det är skönt:-D
