Min mor är uppväxt i Kareusando vid Finska gränsen. Jag har hört skrämmande berättelser från när hon var i runt 10 års åldern och 2:a Världskriget pågick. Om hur Tyskarna släppte bomber från flygplan bara någon kilometer från där hon bodde. Det var så nära så man kunde höra dånet och känna lufttrycket från bomberna och man såg berget på andra sidan älven lysas upp av explosioner. Hon berättade om hur hennes bror blev så rädd att han svimmade när det såg ut som hela berget på Finska sidan stod i lågor. Jag har även hört berättelserna om hur människor försökt simma över älven. Hur hon hört deras rop på hjälp och hört hur de blivit skjutna mitt i älven och försvinna för alltid.
Det var bara älven mellan himmel och helvtetet......
Jag hade tur hon inte föddes på andra sidan älven. Förmodligen hade man inte funnits då.
Man påverkas rätt rejält av vad som föregår i världen just nu. Ju närmare det händer desto värre känns det och man förundras av vad mycket hat det finns och vad vissa hjärntvättas till att göra med liv och livet. Min mors berättelser upprepas igen fast av andra berättare som har liknande historier om vad hemska människor kan vara mot varandra.
Om detta tänker jag inte skriva så mycket mer om här på bloggen då det ändå skrivs så mycket om det i media just nu. Men man påverkas av eländet extra mycket just nu och man får hoppas världen kan ta sig ur våldspiralen ännu en gång.......
Efter de lite deppiga raderna så håller jag ändå hoppet uppe och fortsätter förbereda mig inför nästa säsong. Vädret var novembergrått och blött.
Då sommarens hemma XC bana är lite för svår för blött och slirigt underlag så drog jag om banan lite och skippa lite branter och hopp. Banan blev en 1,3 km bana av lite snällare variant men ändå nästan bara uppför eller nedför. Jag körde 45 min och det gick ok. Lite svårt med att motivera sig att pressa sig utomhus när man är själv denna tid på året.
Imorgon vilodag och förhoppningsvis en ny fredligare vecka.
