Äntligen hemma efter ett dygn på resande fot. Just själva transporten på resan är inte alltid så kul, särskilt när den är så lång och I ekonomiklassen på ett flyg är det inte så kul att sitta I timme efter timme men att få race på andra banor runt om I världen det är nästan alltid lika skoj och utvecklande. Så därför utsätter jag mig för de långa transporterna så ofta jag kan och har råd.
Jag VERKLIGEN älskar de contanitala banorna men många höjdmeter, många och tvära kurvor både upp och ned. Rockgardens, branta nedfarter och byggda stigar längst bergvägarna, switchbacks....
Denna gång I Sydafrika blev jag dock lite överaskad av de stora, tuffa hoppen de byggt in I banan. Hittils under min 20 åriga karriär har hoppen varit mer för freeride och downhill då de har hojar byggda för de ändamålen och de hopp som jag råkat lätta över har varit tämligen lätta och låga.
I Pietermaritzburg så hade de utvecklat hoppen för xc lite mer. De är såklart lätta att ta om man har en downhill hoj och tränat lite hopp men kommer man med en stel hoj med endast framfjädring och en lång sadelstolpe mellan benen och därtill fylld med syra I ben och armar efter stigningen man precis gjort då är ett hopp på 1 meters höjd ganska svår.
Inte heller ser man var man ska landa föränn man har slängt sig ut I hoppet och inte är det jämn mark man landar på heller. Krävs helt enkelt träning för det!!!! Och just denna sort hoppträningen hade jag missat.
Så samma dag som jag nu kommit hem fick jag några minuter över och jag började bygga upp ett litet hopp. Det är lite lutande så tar man inner så är det lägre, tar man snabba ytterspåret är hoppet högre. Det är dock hälften så högt som det stora hoppet I Pietermaritzburg. Men man kan inte sikta mot stjärnorna förrän man hoppat över ett 50 cm hopp;-):-D
