Sovit riktigt gott inatt och vid 7 tiden var jag pigg och
sugen på att provköra banan. En god grötfrukost intogs huttrandes på
uteverandan medans aporna skrek ikapp i träden. Det var lovat regn idag men det
var fint väder, moln och sol. Men riktigt kallt! Vi bor ju på 1000 möh så det
är kyligt, trodde det inte var så kallt i Afrika. Vid 10 tiden var det på med
jacka och mössa och vi rullade ned de 8 km till start och mål området.
Vid start var det några grader varmare så nu blev det av med
överdragen och Tommy var guide på banans första varv och det var kanon. Han
kunde direkt visa fina linjer och vilka spår som troligen var de snabbaste och
var de trixiga ställena var. På varv 2 stanna vi på de trixiga ställena och tittade
och provade ett antal gånger och sen varv 3 fick vi sällskap av Atle som var
här helt själv. Det var skoj att träffa och surra lite med Atle oxå.
Banan då?? Banan är gudomligt fin och skojig. En äkta xco
bana!!! Precis som det ska vara. Mycket klättring uppför och med fina serpor.
Långa utför där tekniken kommer till sin rätta. Massor av kurvor, switchbacks, igångdrag, lite flackt, och tuffa tekniska
utmaningar. Jag har tränat på allt under en längre period och till 98% passar
banan mig perfekt. Men jag har missat en sak och det är en svag länk just nu.
Jag har inte tränat hopp!!! Då är jag ändå skolad med motocross och enduro i
juniorålder. Men det har jag inte kört på över 20 år. Sen är det skillnad att
hoppa med en stel mtb med hög sadelstolpe mellan benen när det går utför, på
skrå och dammhalt än på en fullfjädrad motorcykel. Ett flakt uthopp som det
första hoppet är gick ok till sist men det svåra stora hoppet som har en snärt
på slutet och skråsluttning har jag helt enkelt inte vågat hoppa. Ungefär 1
meter högt men vurpar man så slår man sig då det är brant utför efteråt. Såg en
krasch där idag och det gjorde en inte mer sugen på testa direkt.
Jag har inte tränat på det och behärskar det inte helt
enkelt. Får se om jag vågar testa det imorrn. Tommy hoppade det idag och när
det väl satt så tyckte han det inte var så farligt. Detta hopp är bredvid det
omtalade sharkplayground och där världscupbanan går ned skulle jag absolut inte
ens våga testa. Ännu mer imponerad av V-cup åkarna efter att sett ställer på
riktigt.
Jag hade hoppats att fler kände som mig och det gör det
såklart men de bästa i min klass swichar nedför hoppet och det ser skit enkelt
ut. Det svider i själen. B-linen på detta stället är där man tappar som mest av
alla b-lines ca 10 sek och det är mycket tid helt i onödan.
Får en liten flashback från pralope att jag inte är riktigt
förbered på svårigheten även fast som sagt resten av banan är dunderskoj. Men
att inte klara ens en masterbana utan att vara rädd gör mig förbannad på mig
själv. Hade jag vetat att det vår sådana hopps skulle jag grävt några sådana
hemma och tränat hopp och bjudit in Ville som skulle visat mig exakt hur man
ska göra det bra och säkert :.))
Nu lättade jag mitt hjärta över det och ska koncentrera mig
på det jag kan i stället.
Efter träningen så cyklade vi hem och det var uppför precis
hela vägen till lägenheten och det tog 45 min. Så på lördag när vi varit på
riders meeting så får vi ta taxi tillbaka, vill ju inte slösa för mycket energi
dagen innan racet.
Imorgon kör Anna och Gerthrud samt Benny. Sen ska Samuel och jag träna igen på eftm när racen är klara.
Ps/ Världens bästa våg har vi på badrummet. Vägde mig efter varit på banan och jag vägde 69 kg. Känns bra att ha med sig uppför..he he.....Tror jag tar med mig den vågen hem ;.))
